richardmora

Detta inlägg har jag gått och filat på en längre tid nu och idag känns det rätt att publicera detta. Jag tror att vi alla omges av viktiga personer i vårat liv men jag är osäker på om många människor verkligen förstår vad de skulle sakna om personen inte fanns. Jag tror tex att på mitt brölopp kommer det inte finnas före detta chefer av något slag som har hjälpt mig till att komma dit jag är idag, vilket jag har varit med om.  Nej, de som kommer vara bjudna på mitt brölopp är personer som har, kanske inte stått längs fram i vått och tårt, men som format mig till den person jag är idag. Det är personer som jag har enormt kär och som skulle saknas i mitt. Det skulle vara ett stort hål.

Detta inlägg är en kärleksförklaring från mig till er. Jag har gjort om det berömde citatet från filmen Jerry Meguire:

"You complete me - Without You I´m nothing"

Se nu inte detta som en sorts rangordning, för det är det verkligen inte. 

David:  Vi har kännt varandra i snart 20 år, varit bästa vänner sedan urminnes tider, upplevt så många händelser tillsammans och är i synnerhet en av de viktigaste personerna i mitt liv. Han är speciell i många anseenden och det har funnits dagar och månader där vi inte har kommit överens. Jag har valde ett tag att inte umgås med honom då jag tyckte att jag gav mer än vad jag fick tillbaka. Detta är en känsligt ämne, iaf för mig. Det är jobbigt att glida isär från någon man älskar och känna att jag ger mer än vad jag får tillbaka. Dock så tror jag indirekt att han vaknade till. Det var skönt att inte behöva ta ett snack med honom utan att han själv på något sätt förstod att något var fel. Kanske han själv, kanske jag men han ville och vill att det ska fungera. Det finns ingen i min närhet som jag har skrattat och upplevt så mycket med som med honom. Det var ett hål när han inte fanns, när jag jobbade utomlands och när jag valde att ta avstånd. Det hålet är täppt. Vi vet om varandras svaga punkter och till en viss punkt får man acceptera det, men jag betoner, till en viss punkt. 

Marcus: Här blir det ett leende på läpparna. Han är som en lillebror till mig. Jag bryr mig om, vad som händer med honom och är i princip orolig varje gång han inte mår bra. Inte för att det är så ofta men, ja på ett storebroraktigt sätt. Så som när min syster inte mår bra så är jag orolig. Han är uppfostrad i familjen som har en egen plats i mitt hjärta, "The Abs". Han har nischat sig från sina tre äldre systrar och är unik. Vi behöver inte ses varje dag utan vår relation bygger på att vi trivs med varandra. Han har så mycket vett i sig och är nog den som kommer närmast mig i det känslomässiga tänkandet.

Ann: Familjemedlem nr 2 av "The Abs". Jag har aldrig i mitt liv träffat någon så genuint snäll som Ann. Hon är utbildad sjuksköterska och jag kan bara önska att om jag skulle bli sjuk och hamna på sjukhus, att det var hon som tog hand om mig. Det spelar ingen roll att hon inte bor i Stockholm och att vi inte ses så ofta, för att; finns det något problem från hennes sida eller från min så vet vi att vi kan vända oss till varandra. Otroligt klok och varm människa. När allt förändras en tråkigt decemberdag 2006 så fanns det bara en självklar människa jag kunde tänka mig att ta hjälp av och hitta någon sorts styrka. Hur jäkla bisy jag än är i mitt liv så finns det ALLTID tid för Ann!

Nina: Det går inte att blunda och inte skriva om den personen som har påverkat, format, försvagat och förstärkt mig mest av alla på denna jord. Mina föräldrar uppfostrade mig men Nina såg och visade mig vad som skimrar och vad som inte skimrar kring mig. Hon fick mig att ändras och med handen på hjärtat så lever jag än idag efter vad jag har lärt mig av henne. I vett och etiket, förhållanden, relationer samt hur man behandlar medmänniskor så följer jag hennes lära. Vi umgås inte idag då hon är tack och lov  är tillsammans med sin Mr P, men vi har regelbunden kontakt. Vare sig det har med jobb, familj,problem eller smakråd till nya lgh att göra, så kan man dra iväg ett snabbt mail och veta att man får svar. Kommer även i den mån jag kan alltid hjälpa henne och inkl Mr P med det jag kan. Hon är speciell och kommer alltid ha den där extra stolplatsen i mitt hjärta.

Mina: Ojoj, vilken historia, vilket intelekt och vilken förebild. På något sätt har vi alltid lyckats få våra respektive att bli svartsjuka på just varandra. Det är komiskt nu, mindre komiskt då. Jag tror det beror på att iaf jag verkligen alltid talat varmt om henne utan att mena något mer. Men allt har väl sin gräns och när man var yngre kanske man använde sig av mer eller mindre lämpade beskrivningar. Det har funnits glädje, lycka, svek och tårar i detta förhållande. Tyvärr så lär vi oss oftast för sent, när vi bränt oss, men jag är fullt övertygad att vi har lärt oss. Jag älskar Mina, för att hon är genuin i det hon gör. Hon är en förebild och när hon inte fanns där gjorde det ont! Det är också den enda personen som jag får tårar av när jag skriver, just på grund av att hon har saknats. Hon har en helt underbar familj och man. En som bryr sig om henne. Har två barn som är söta som socker och som får mig att vilja ha barn. Är lika gammal som jag, en helt perfekt mamma, som hon om och om igen glömmer bort, har eget företag som det går bra för, Besitter enorma kunskaper inom området hon jobbar med och är aldrig mätt på den kunskapen. I min ögon är hon min förebild!

Julia: Vissa gånger säger det bara klick och då menar jag på ett vänskapsmässigt sätt. Vi har, i förhållande med alla andra jag nämnt, inte känt varnadra alls så länge MEN oj vad bra jag mår av att få vistas i samma sällskap som hon. Hon ska helst upplevas ensam över en sushimiddag. Hon skiljer sig mycket i jämförelse med mina andra vänner och det är kanske just därför hon har spikat sig fast på mitt hjärtas anslagstavla. Vi kan sitta hemma hos mig och inte säga något alls och trots det kan jag känna, fan vad härligt att du är här.

Wentzel: En jäkla svår historia det här:) Lärde känna honom via fotbollen, först i BP och sen Råsunda, där vi spelade ihop. Jag vet att det inte är riktigt så som det borde vara men jag vet och känner att du tampas med ditt. Finns ALLTID där för mig när jag behöver hjälp och jag hoppas att han känner likadant. Betytt enormt mycket och sprider glädje när han finns till. Där kan jag säga att det är någon som jag just nu saknar i mitt liv. Saknar att vi inte ses så ofta längre men just nu får du koncentrera dig på ditt.

Stoffe: Ta bort El Bar Diablo, ta bort att han är designsnickare och vi har personen i mitt liv som bidrar till mest Feel Good! Det finns liksom inget stopp på hur mycket skratt han bidrar med i mitt liv. Detta är en varm person som är extremt duktigt på det han gör men samtidigt fruktansvärd ödmjuk till allt. Framför allt är han omtänksam och tar hand om det som ligger nära till hans hjärta. Han ställer hellre upp för sina vänner än gör något han själv hellre skulle vilja göra. Har en del år känt att jag inte kunnat på något sätt ge tillbaka det han ger mig och just därför var det inget svårt val att när jag väl fick chansen till tre biljetter till Sverige - Grekland EM förra året. Han stod högst upp på listan.

Som sagt, man får bara tacka och ta emot.