I just dodged the bullet

*pustar ut*

Fick äntligen chansen att prata med min chef. Helt otroligt! Det tog bara sex månader. Från och med nu ska jag vara mer på. Samtidigt som jag kan tycka att det är dålig stil av honom så kan jag även skärpa mig och nu vet jag hur han tänker. Vi är ju olika och det handlar om att mötas på mitten tror jag. Hur som helst så känns det bra. En sten har fallit från hjärtat och med den stenen föll även en annan sten.

Jag kommer inte drabbas av varslet!!!

Så jäkla skönt. Utan att höja mig till skyarna fick jag helt klart svart på vitt att jag just nu är otroligt viktig samt att han tror på mig. Dock som alltid får man även en känga här och var. Men det är ju det som får en att utvecklas. Och det är just DET som jag hade velat haft för massa månader. Det är därför jag har tappat en hel del motivation.

Som sagt: Oron är borta och nu ska vi se hur organisationen förändras.

I am happy! :)

Att leva i ovisshet

Första gången man får känna på hur det är att leva i ovisshet.Det är inge kul ska jag säga er. Pratade med HR idag och de har självfallet fått nya direktiv. Jag kommer inte få reda på något förän förhandlingarna är klara. Och det kan dröja. De ska förhoppningsvis hinna klart före midsommar, dock så kommer nog förhandlingarna dra ut på tiden vilket innebär att jag inte kommer få reda på något förän mitten av Juli. Därefter kommer samtal och möjligtvis uppsägning. Enligt HR är det ingen panikuppsägningar utan allt kommer se i lugn takt men poängterar att alla som har blivit uppsagda vara borta slutet av 2009. Så, jo det svar jag fick från HR är att jag iaf har jobb hela sommaren. Mycket viktigt information även om man går bara och väntar på ett svar. Det som är viktigt just nu är att jag har lön fram till och med Augusti.

Jag måste säga att jag inte riktigt kan andas ut. Det ligger som ett moln över mig och oron är där hela tiden. Man vet ju inte 100% om det HR har sagt stämmer. Man ska ju utgå från det men allt kan hända.

RSS 2.0