Tankar kring helgen som gått
Efter en otroligt helg, fylld med glädje, vänner, god mat, goda drinkar och enormt mycket skratt sitter jag på jobbet och går igenom lite smått vad det har pratats om. Framför allt är jag så fruktansvärt glad över två saker. I lördags åkte jag iväg med en vän för att handla inför grillkvällen och rätt som det var sa han går/gått till en psykolog. Det var som om en stor sten föll ner från hjärtat.
"Det är inte bara jag som behöver hjälp"
Jag har sedan länge påstått och tror även på att alla är behov av att få prata med en psykolog, trots det klingar det lite negativt i mina öron, eller rättare sagt, det är inget man går ut och säger till sina vänner. Det är svårt att beskriva känslan för jag vet att, har man vänner som står än nära så ska de även kunna stötta mig i det. Trots det är man inte kaxig. Man skäms lite över att behöva säga: Jag behöver hjälp!
Att höra en sådan här sak, från en annan stark person, som jag uppskattar mycket, gjorde att jag på något sätt kunde acceptera hela situationen mycket bättre. Det känns bra nu.
För det andra. Vi har ju startat ett korpenlag. Alla vi som tillhör kärnan av El Bar Diablo. Och det alla var överrens om är följande: Det känns skönt att ha något återkommande, där vi, vänner, träffas, skrattar, spelar fotboll och inte dricker. Nu kanske detta hörs som om att vi vora värsta alkisarna, men nej, så är inte fallet. Dock har vi alla, sällan tid att tillsammans hitta på något. Det är härligt att ha samma intressen. Jag tror vi som spelat fotboll uppskattar detta ett snäpp mer. Fotbollen saknas i våra liv. Den har följt oss sen vi kan minnas att vi kan gå. Våra liv har byggts kring fotbollen och den dagen man tar beslutet att det får vara nog, finns helt plötsligt ett tomrum. Jag måste säga att jag hade enormt kul och ser verkligen framemot varje tisdag kvällar.
Generad
Den sitter verkligen jättefint på dig. Du ser vältränad ut över axlarna! Tränar du mycket? Det är fint att du är bred i axlarna och smal i midjan. Skulle jag se dig på bröllopet skulle jag verkligen tycka att du såg riktigt bra ut plus att du passar jätte bra i kostym!
- Pang! Bomben var släppt. Det var verkligen inte bara fejkat utan det kom från hjärtat :) Jag kan inte komma ihåg när jag fått en sådan spontan komplimang. Jag blev fullständigt generad och det enda jag fick fram var typ ett svagt tack. Kroppstemperaturen höjdes direkt och en svettpärla letade sig direkt upp i kanten av pannan:)
Nu går jag bara runt och ler lite för mig själv men är fortfarande generad. Jag är inte van så att säga :)
Flera liknande dagar efterlyses!
Igår var det en magisk dag. Först åket jag till Oslo för att träffa Elkjöp, en kund till oss. I Sverige mer känt som Elgiganten. Två timmarsmöte där jag fick riktigt mycket beröm för min presenation. Alltid trevligt att få beröm och det känns som, inte helt oväntat, att mitt arbete uppskattas riktigt mycket i länderna dvs Norge & Danmark.
Självförtroendet på topp åkte jag hem en snabbis för att svira om för kvällen. Skulle nämligen äta middag med en kompis. Det vore fel av mig att inte erkänna att jag inte såg fram emot att träffa henne. Vi skulle ha träffats redan i höstas men av några anledningar så blåstes det av och sedan dess har vi endast pratats vid via msn en jäkla massa gånger. Dock så är det alltid annorlunda att träffas. Och vilken kväll det blev. Ut och äta på East. Dels fick hon smaka på massa nya rätter som hon verkligen tyckte om, dels så fick jag äta sushi igen! Och East sushi är något extra. Så gott och så färskt. Så maten var av högklass men framförallt sällskapet. Hon är öppen och framförallt glad. Det fanns alltid något att prata om. Genuint glad. Får mig att må bra helt enkelt. Till det kan jag tillägga att hon är sjuksköterska. Varför är de så speciella och varför dras jag till de :) En annan liten positiv detalj är ju att hon är väldigt vacker :$
Nog om det, båda hade en mycket trevlig kväll och om det vill sig, så kanske vi ska ta och ses nu på fredag. Och gissa, vart vi skulle göra på fredag?! - IKEA - en lönefredag. Jorasåatte...Jag har lite ångest redan nu men jag måste dit. Det finns verkligen INGA commitments. Det bör tilläggas samt även beaktas hela vägen!
Jag hade svårt att sluta le hela kvällen samt även efteråt. Jag vaknade som jag somnade. Med ett glatt humör!
Flera sånna här dagar, tack!
Skriv på för namninsamling!
Skriv på namninsamlingen!
http://www.namninsamling.se/index.php?&nid=3245
De senaste åren har antalet barn i Bromma ökat. Istället för att öka antalet skolplatser så väljer kommunens politiker och tjänstemän att öka klasstorlekarna och hänvisa barn till skolor allt längre hemifrån. Sedan två år tillbaka fattas inte beslut om skolintagningen lokalt i Bromma. Istället är det utbildningsförvaltningen, centralt i kommunen, som år från år ritar om kartan.
Inför höstens skolstart finns, enligt uppgift, 84 barn i Smedslättsskolans upptagningsområdet till skolans 52 förskoleplatser. I år har därför ett stort antal barn från området anvisats plats i Ålstensskolan, varpå barn från Ålstensskolans upptagningsområde tvingats vidare till Abrahamsbergsskolan.
I år har samtliga Gamla Äppelvikens 6-åringar, utan äldre syskon, anvisats plats i förskoleklass i Alviksskolan. Detta trots att utbildningsförvaltningen tidigare medgivit att skolvägen från Gamla Äppelviken är alldeles för farlig för små barn.
Förra året hänvisades 6-åringarna i Gamla Äppelviken till Ålstensskolan...
Bristen på utbildningsplatser i vår del av Bromma är inte bara ett problem för de nu drabbade barnen. Syskonförturen försvinner sannolikt redan nästa år då antalet 6-åringar är ännu fler än i år. Skolorna kommer inte heller kunna erbjuda nyinflyttade skolplats nära sitt boende.
Utbildningsförvaltningen hävdar att skolkapaciteten inte kan ökas så länge det finns ledig kapacitet någonstans i Västerort. Barnkullarna har varierat i storlek även tidigare år, men man har tidigare alltid lyckats hitta sätt att ordna skolplatser till våra barn lokalt.
Det borde vara en självklarhet att:
- Barn kan gå i skola nära hemmet
- Barn inte utsätts för onödiga trafikrisker på vägen till skolan
- Barnen i området, i möjligaste mån, kan gå tillsammans till skolan
- Klasstorlekarna i skolorna är rimligt stora
- Syskonförturen garanteras även kommande år
Låt oss hjälpas åt att påverka politikerna så att alla barn i vårt område får en trygg och säker skolstart i höst och framöver. Det behövs fler skolplatser!
1. Skriv under namninsamlingen genom att klicka på länken nedan.
http://www.namninsamling.se/index.php?&nid=3245
2. Prata med dina grannar och uppmana dem att engagera sig.
3. Kom till Stadsdelsnämndens möte i Alviks Medborgarhus, Brommasalen (Gustavslundsvägen 168 A) på torsdag den 23 april kl 18.00.
You all complete me!
Detta inlägg är en kärleksförklaring från mig till er. Jag har gjort om det berömde citatet från filmen Jerry Meguire:
"You complete me - Without You I´m nothing"
Se nu inte detta som en sorts rangordning, för det är det verkligen inte.
David: Vi har kännt varandra i snart 20 år, varit bästa vänner sedan urminnes tider, upplevt så många händelser tillsammans och är i synnerhet en av de viktigaste personerna i mitt liv. Han är speciell i många anseenden och det har funnits dagar och månader där vi inte har kommit överens. Jag har valde ett tag att inte umgås med honom då jag tyckte att jag gav mer än vad jag fick tillbaka. Detta är en känsligt ämne, iaf för mig. Det är jobbigt att glida isär från någon man älskar och känna att jag ger mer än vad jag får tillbaka. Dock så tror jag indirekt att han vaknade till. Det var skönt att inte behöva ta ett snack med honom utan att han själv på något sätt förstod att något var fel. Kanske han själv, kanske jag men han ville och vill att det ska fungera. Det finns ingen i min närhet som jag har skrattat och upplevt så mycket med som med honom. Det var ett hål när han inte fanns, när jag jobbade utomlands och när jag valde att ta avstånd. Det hålet är täppt. Vi vet om varandras svaga punkter och till en viss punkt får man acceptera det, men jag betoner, till en viss punkt.
Marcus: Här blir det ett leende på läpparna. Han är som en lillebror till mig. Jag bryr mig om, vad som händer med honom och är i princip orolig varje gång han inte mår bra. Inte för att det är så ofta men, ja på ett storebroraktigt sätt. Så som när min syster inte mår bra så är jag orolig. Han är uppfostrad i familjen som har en egen plats i mitt hjärta, "The Abs". Han har nischat sig från sina tre äldre systrar och är unik. Vi behöver inte ses varje dag utan vår relation bygger på att vi trivs med varandra. Han har så mycket vett i sig och är nog den som kommer närmast mig i det känslomässiga tänkandet.
Ann: Familjemedlem nr 2 av "The Abs". Jag har aldrig i mitt liv träffat någon så genuint snäll som Ann. Hon är utbildad sjuksköterska och jag kan bara önska att om jag skulle bli sjuk och hamna på sjukhus, att det var hon som tog hand om mig. Det spelar ingen roll att hon inte bor i Stockholm och att vi inte ses så ofta, för att; finns det något problem från hennes sida eller från min så vet vi att vi kan vända oss till varandra. Otroligt klok och varm människa. När allt förändras en tråkigt decemberdag 2006 så fanns det bara en självklar människa jag kunde tänka mig att ta hjälp av och hitta någon sorts styrka. Hur jäkla bisy jag än är i mitt liv så finns det ALLTID tid för Ann!
Nina: Det går inte att blunda och inte skriva om den personen som har påverkat, format, försvagat och förstärkt mig mest av alla på denna jord. Mina föräldrar uppfostrade mig men Nina såg och visade mig vad som skimrar och vad som inte skimrar kring mig. Hon fick mig att ändras och med handen på hjärtat så lever jag än idag efter vad jag har lärt mig av henne. I vett och etiket, förhållanden, relationer samt hur man behandlar medmänniskor så följer jag hennes lära. Vi umgås inte idag då hon är tack och lov är tillsammans med sin Mr P, men vi har regelbunden kontakt. Vare sig det har med jobb, familj,problem eller smakråd till nya lgh att göra, så kan man dra iväg ett snabbt mail och veta att man får svar. Kommer även i den mån jag kan alltid hjälpa henne och inkl Mr P med det jag kan. Hon är speciell och kommer alltid ha den där extra stolplatsen i mitt hjärta.
Mina: Ojoj, vilken historia, vilket intelekt och vilken förebild. På något sätt har vi alltid lyckats få våra respektive att bli svartsjuka på just varandra. Det är komiskt nu, mindre komiskt då. Jag tror det beror på att iaf jag verkligen alltid talat varmt om henne utan att mena något mer. Men allt har väl sin gräns och när man var yngre kanske man använde sig av mer eller mindre lämpade beskrivningar. Det har funnits glädje, lycka, svek och tårar i detta förhållande. Tyvärr så lär vi oss oftast för sent, när vi bränt oss, men jag är fullt övertygad att vi har lärt oss. Jag älskar Mina, för att hon är genuin i det hon gör. Hon är en förebild och när hon inte fanns där gjorde det ont! Det är också den enda personen som jag får tårar av när jag skriver, just på grund av att hon har saknats. Hon har en helt underbar familj och man. En som bryr sig om henne. Har två barn som är söta som socker och som får mig att vilja ha barn. Är lika gammal som jag, en helt perfekt mamma, som hon om och om igen glömmer bort, har eget företag som det går bra för, Besitter enorma kunskaper inom området hon jobbar med och är aldrig mätt på den kunskapen. I min ögon är hon min förebild!
Julia: Vissa gånger säger det bara klick och då menar jag på ett vänskapsmässigt sätt. Vi har, i förhållande med alla andra jag nämnt, inte känt varnadra alls så länge MEN oj vad bra jag mår av att få vistas i samma sällskap som hon. Hon ska helst upplevas ensam över en sushimiddag. Hon skiljer sig mycket i jämförelse med mina andra vänner och det är kanske just därför hon har spikat sig fast på mitt hjärtas anslagstavla. Vi kan sitta hemma hos mig och inte säga något alls och trots det kan jag känna, fan vad härligt att du är här.
Wentzel: En jäkla svår historia det här:) Lärde känna honom via fotbollen, först i BP och sen Råsunda, där vi spelade ihop. Jag vet att det inte är riktigt så som det borde vara men jag vet och känner att du tampas med ditt. Finns ALLTID där för mig när jag behöver hjälp och jag hoppas att han känner likadant. Betytt enormt mycket och sprider glädje när han finns till. Där kan jag säga att det är någon som jag just nu saknar i mitt liv. Saknar att vi inte ses så ofta längre men just nu får du koncentrera dig på ditt.
Stoffe: Ta bort El Bar Diablo, ta bort att han är designsnickare och vi har personen i mitt liv som bidrar till mest Feel Good! Det finns liksom inget stopp på hur mycket skratt han bidrar med i mitt liv. Detta är en varm person som är extremt duktigt på det han gör men samtidigt fruktansvärd ödmjuk till allt. Framför allt är han omtänksam och tar hand om det som ligger nära till hans hjärta. Han ställer hellre upp för sina vänner än gör något han själv hellre skulle vilja göra. Har en del år känt att jag inte kunnat på något sätt ge tillbaka det han ger mig och just därför var det inget svårt val att när jag väl fick chansen till tre biljetter till Sverige - Grekland EM förra året. Han stod högst upp på listan.
Som sagt, man får bara tacka och ta emot.
Jag undrar hur Det ska hända
Jag är ju en person som tänker rätt mycket och just detta har jag även diskuterat eller iaf berättat för vänner.
Hur fan ska man hitta någon att bli kär i?
Om jag tittar tillbaka på hur jag har träffat mina föredetta har alla en gemensam nämnare. Jag lärde känna de. De föll för mitt intellekt och jag för deras. Det vore fel att säga att det är det inre som är viktigast speciellt när jag är så fruktansvärt kräsen av mig. Dock så kan jag säga att det är det yttre som ger det inre en chans. Och har du då det yttre så kommer det som är det svåra. Övertyga mig, att just du kommer tillföra något extra. Något som jag kan se upp till. Jag måste få bli imponerad av dig. För att jag ska imponeras behöver vi lära känna varandra. När har jag tid att lära känna henne? Förut i skolan, därefter högskolan och nu då. Det som blir över är jobbet. Det är där man är tillbringar och lär känna personer. Det finns ett alternativ till. Och det är att man träffar någon via ens vänner. Men man umgås ju i princip med samma sorts folk. Folk är lata och det är "jobbigt" att lära känna nytt folk, speciellt när man inte är singel. Så det blir till att man inte lär känna någon.
Kan någon då förklara mig, hur man då ska träffa någon?! I dagens samhälle, finns det tyvärr inte den tiden. Jag ska inte använda ordet "stressa", men det är svårt att inte förknippa vårat liv med stress. Jag vet ej om det är rätt eller fel men jag beskriver endast realiteten. Träffar du någon ute,vare sig du är nykter eller full, och lyckas bestämma att ni ska ses igen så har hon i mina ögon tyvärr endast en chans att imponera på mig. Oftast är denna gång alldeles för lite för att jag ska få någon speciell attraktion. Det leder till att mitt intresse dör direkt.
Fram till nu har jag inget svar och jag är som sagt skeptiskt till kärleken, just på grund av detta. Men jag ger inte upp;)
Så fort jag har lösningen kommer jag skriva! :)
Tråkigt
Imorgon är det återigen tid att gå tillbaka till jobbet. Litev osäkert, men jag hoppas att det blir träning på morgonen. Känna att man lever igen.
Försök att torka bort mitt leende
Anledningen till detta är följande: David och jag träffade en gammal gemensam vän, som nu bor och jobbar i München. Det blev en amerikask brunch på Jimmys Steak House uppe vid Slussen. Själva brunchen är inte mycket att hänga i granen, dock så satt vi ute i solen på uteserveringen och insöp a la Stockholvis solen!
Därefter ut till Ulriksdals Slott. Det var magi! 19 Grader i solen, filt, papper-penna och en kortlek. Slottsområdet är verkligen så vackert och då var det fortfarande kalt på träden.
Efter så var det bara David och jag. Åkte hem till honom och solade på balkongen i två timmar. Båda somnade med varsit glas vatten i handen. Det fanns verkligen inga problem, bara ett leende på läpparna.
Lagom till att Tove kom hem från jobbet så hade vi redan bestämt oss hur kvällen skulle se ut. Grillspett, på kyckling, majsstång, lök och paprika tillsammans med en somrig grekisksallad och Tsatsiki!
Till maten hade även Christopher joinat oss för att efter maten spela brädspel. Jag tror jag har sagt detta men det är verkligen så kul. Det är inga vanligt brädspel som man kan köpa på BR Leksaker utan det är mer avancerat. Måste använda hjärnan, sin slughet och fräckhet. Framförallt för det med sig så mycket skratt.
Runt 24 bestämde vi oss för att sedan gå ut en sväng. Toves kompisar var ute, så vi beslöt att möta upp de. Väl inne där träffade jag en hel del gamla vänner och bekannta. Mycket skratt, mycket dans och trevligt sällskap. Kan faktiskt inte bli mycket bättre.
Det var länge sedan jag kände mig så fräsch och snygg. Jobbar på att självförtroende ska komma tillbaka. VIll att det återigen ska lysa om mig igen. Jag ska utstråla glädje. Det är inte så lätt men det kommer.
Det som finns i snö, kommer upp i tö
Det är raderna till en av Robban Brobergs gamla dängor och det får mig verkligen att tänka på en sak. Nu när våren verkligen är här och vi har fått njuta av den första vårsolen så funderar jag på detta.
Finns det fler kärlekspar på våren än under vintern?
För saken är denna: Vart man än går på stan ser man lyckliga par, som bara ler och njuter av tillvaron. Det gör man inte under vintern. Är det föratt vi har så mkt kläder på oss, att när väl kläderna försvinner ser det ut som att alla par går några cm närmare varandra? Konstig hypotes, jag vet, och jag har inga belägg=) Dock så vet jag att vädret framkallar euforiska känslor inom kroppen vilket gör att folk tenderar att njuta va tillvaron lite extra.
Själv så tyckte jag för något år sedan att det var jobbigt att se alla lyckliga par, då jag kände att jag var den som var mest olycklig. De dagar är förbi. Visserligen vill jag också kunna le åt någon och känna den pirriga känslan men jag kan även unna de människor som mår bra. Jag kan själv bli glad av att se sånt.
En annan härlig iaktagning var denna. Gick på en promenad igår i stan och det var nästan freakshow. Vart man än tittade satt tjejer i tunna linnen, ibland bara bh oh försökte insupa så mycket D-vitamin som möjlligt! Inte nog med det. Vid Vasaparken gled det förbi tre killar i short och linne och en fotboll.
Jag menar lugn nu. Igår var det 16 grader i solen haha:) Och för att avsluta mitt resonemang kring detta så toppar Pontus Kåmark min lista från förra helgen då han efter matchen, Elfsborg - Hammarby, kommenterar Anders Svenssons kramp: "...., och värmen sätter ju sitt. Det tär på kroppen" :) jag kunde verkligen inte sluta skratta. Solen sken och det var trevligt men det var 14 grader kallt :)
Freakshow!:)
Efterlysning
Jag har kommit ännu en bit på vägen hur vardsrummet ska se ut. men nu återstår som sagt en hel del. Därför går jag nu ut me två efterlysningar:
1. Tavla
Jag letar efter tavlor som skulle passa in i min lgh, inte bara i vardsrummet! Det kan vara stentavlor och det kan vara canvas- målardukar. Och det ska gå i lite japansk, gammalkinesiskt och zentema. Kanske svårt att föreställa sig så jag bifogar en liten bild. Denna tavla är verkligen så jäkla snygg, i mitt tycke, och jag har köpt den:) Dock så är den inte i min ägo. Så om ngn här ser ngt liknande och känner att : hmm detta kanske Richard skulle tycka om...ta då en bild eller skicka sms asap!
2. Bonsaiträd
Jag letar efter olika size på bonsaiträd. Just igår var jag på IKEA en mkt snabbis för att kolla om de fortfarande har kvar ett stort bonsai träd. Det hade de tyvärr inte. Det som finns just nu är mellan 30-40 cm högt. Jag vill ha större, mkt större. Det ska vara som en ögonsten i vardagsrummet. Så om någon vet var exakt man kan få tag i ett bonsaiträd, please let me know.
Färg och accessoarer
Jag har kommit fram till att väggarna kommer målas vita. Möjligtvis annan färg i köket men det tar jag när jag väl flyttat in och insupit lite av känslan. Vit färg är ju inte så lätt att handskas med, för de otränade ögat;) Ska man köra vitt är man TVUNGEN, iaf i mina ögon, att jobba med accessoarer. Få in lite färg och stämmning. Kanske får jag måla en tavla som jag gjorde för några månader sen. Jävligt avancerat :) men jag e fortfarande stolt:) Går precis i de färgtemat jag har i hela lägenheten. 
(de som inte riktigt förstår vad jag har gjort behöver inte skämmas. Alla föds inte med ett sådat kreatörssinne som jag)
För att återgå till mitt resonemang; Jag kommer behöva behöva accessoarer. Jag har mina tankar men det finns alltid saker man kanske inte tänker på.
Växtmässigt kommer jag införskaffa mig ett eller två stora "bonsaiträd". Det kommer bli mitt lilla baby:) Hoppas jag klarar av det! Även orkideer kommer synas. Helst av allt skulle jag vilja ha ett året-om blommande körsbärträd. Fyfan vad snyggt det skulle vara. Men men..ska sluta drömma.
Sen är jag en sucker av levande ljus i alla dess olika formar. Så det kommer finnas en del. Gillar ju stora kreationer. Till det ska jag försöka hitta lite lampor. Har ni ngn ide? Ska man köra på spottar eller är det lite: " Hej, jag heter Richard och är 22 år - ungkarl". Finns det alternativ?
Som jag skrev innan. Ni som läser, får mer än gärna komma med förslag av accessoarer som ni kanske får spontant när ni läser detta. Skulle vara trevligt att få några kommenterar!
Var håller jag hus?
Måste väl be om ursäkt över att jag inte uppdaterat på länge. Hade en liten diskussion idag med Mina om just det här och är väl beredd att hålla med att när jag mår bra tryter inspirationen. Jobbet, där är jag totalt likgiltigt men privat mår jag bra. Det fina vädret gör att jag blir glad, tillsammans med att jag verkligen utnyttjar dagarna till fullo. Är jag trött så är jag hemma och är jag inte det så hittar jag på olika saker med vänner. Självfallet även för träningen. För den går bra just nu! Jag har sagt det tidigare och säger det ännu en gång. Det är verkligen ett privilegium att ha ngn så bra som Mina. Då jag hyser stor respekt för henne som person och som PT, så får hon mig att bita ihop ännu mera och verkligen pressa mig varje pass. Jag är helt slut efteråt. Dock har jag gått ner i antalträningar. Har blivit dåligt med squash, badminton och tennis. Som tur är kör jag intervallträning före varje gym pass. Det är bra men så frutkansvärt tråkigt!
I söndags skrev jag på kontraktet för min nya lägenhet och den 27 april kan jag flytta:) Känns hur skönt som helst. Det betyder att jag har två dagar på mig att börja måla. Eller rättare sagt jag har två kvällar. Jag jobbar ju måndag, tisdag och flyger ner till Tyskland på onsdag kväll.
Har bestämt mig för att det får ta sin lilla tid. Allt måste inte vara klart. Dock så kommer jag inhandla soffa, talrikar, glas, och kastruller. Köksbord, matbord och soffbord står och väger lite. Kommer nog inte kunna köpa allt. Får vänta tills skatteåterbäringen kommer! Detta kommer bli fint! =)
1st quarter review
Idag är det den första april; ny månad och ett nytt kvartal. Om jag ska bli lite "business"-aktig så måste jag ju summera första kvartalet. Man måste alltid utvärdera för att kunna förbättra samt se det positiva sakerna jag har gjort.
Om man ser på det stora hela så har det varit ett historiskt kvartal. Inte nog med att jag fyllde 26 år så började jag att träna SAMT äta nyttigt. Lägg därtill att jag tog ett uppehåll från alkoholen i två månader. Flera nya och helt avgörande saker i mitt liv.
Det två första månaderna var särklass de hårdaste och i mina ögon livsnödvändiga. Jag behövde nog se resultat relativt snabbt för att kunna hålla motivationen uppe. Känslan av att alla som träffar mig verkligen kommenterar och berömmer mig för att gått ner i vikt, räcker långt.
Mars månad har inte varit så bra som de två första, av förklarliga skäl. Dels var jag sjuk men jag har inte levt så sunt heller. Trots det så har jag gått ner ytterliggare 1,3 kg sen sist jag vägde mig. Känns otroligt skönt.
Det är bra att få ett hum om på vilken nivå jag kan ligga på när jag väl inte befinner mig i bantningsfasen.
Det nya kvartalet kan inte börjat bättre. Dels så har jag signat upp mig på ett nytt gym samt att jag körde ett pass med Mina. Perfekt start på den nya månaden och de nya kvartalet.
Och jag är nöjd. Jag är så sjukt nöjd över att jag har bytt. För det är exakt detta jag ville känna. Maximera min träning. Efter dagens pass var jag så fruktansvärt slut. Kunde knappt röra mina armar. Jag vet att jag själv, aldrig hade pushat mig så hårt som jag gjorde idag. På fredag är det dax igen. Även om jag verkligen avskyr löpningen innan ser jag fram emot det.
Nu är det en månad kvar till bröllopet och jag känner att mitt delmål 2 kan gå vägen. Det blir hårt men det ska det också vara.
- No gain without pain ! -:)
