richardmora

Efter en otroligt helg, fylld med glädje, vänner, god mat, goda drinkar och enormt mycket skratt sitter jag på jobbet och går igenom lite smått vad det har pratats om. Framför allt är jag så fruktansvärt glad över två saker.  I lördags åkte jag iväg med en vän för att handla inför grillkvällen och rätt som det var sa han går/gått till en psykolog. Det var som om en stor sten föll ner från hjärtat.

"Det är inte bara jag som behöver hjälp"

Jag har sedan länge påstått och tror även på att alla är behov av att få prata med en psykolog, trots det klingar det lite negativt i mina öron, eller rättare sagt, det är inget man går ut och säger till sina vänner. Det är svårt att beskriva känslan för jag vet att, har man vänner som står än nära så ska de även kunna stötta mig i det. Trots det är man inte kaxig. Man skäms lite över att behöva säga: Jag behöver hjälp!
Att höra en sådan här sak, från en annan stark person, som jag uppskattar mycket, gjorde att jag på något sätt kunde acceptera hela situationen mycket bättre. Det känns bra nu.

För det andra. Vi har ju startat ett korpenlag. Alla vi som tillhör kärnan av El Bar Diablo. Och det alla var överrens om är följande: Det känns skönt att ha något återkommande, där vi, vänner, träffas, skrattar, spelar fotboll och inte dricker. Nu kanske detta hörs som om att vi vora värsta alkisarna, men nej, så är inte fallet. Dock har vi alla, sällan tid att tillsammans hitta på något. Det är härligt att ha samma intressen. Jag tror vi som spelat fotboll uppskattar detta ett snäpp mer. Fotbollen saknas i våra liv. Den har följt oss sen vi kan minnas att vi kan gå. Våra liv har byggts kring fotbollen och den dagen man tar beslutet att det får vara nog, finns helt plötsligt ett tomrum. Jag måste säga att jag hade enormt kul och ser verkligen framemot varje tisdag kvällar.