Ensamhet
Betyder ensamhet olika för olika personer?
Just ensamhet, är något som jag tänker på dagligen. Oftast i samband med att jag ligger sömnlös i sängen och är orolig över något. Antingen är det jag som omedvetet fokuserar på det alldeles för mycket eller så är det verkligen det som på något sätt fattas i mitt liv.
Igår blev jag tillsagd att "lägga ner" tankarna kring ensamhet och konstatera/inse att jag inte är ensam utan att jag lever själv. I mina ögon är ensamhet något man känner och upplever. I varje sak jag gör, är ensamheten närvarande. Exempelvis så ska jag flytta den 1:a Maj. En 2:a i Solna. Känns verkligen ett steg i rätt riktning. Inredningsintresserad som jag är, går tankarna på högvarv just nu. Vilka färger som ska genomsyra lägenheten, vilken stil, vilket träslag osv osv. Så kommer även tankarna kring sovrummet. Jag har ett riktigt stort sovrum med inbyggda garderober. Att bara ha en säng + accessoarer känns lite klent, men det är och andra sidan mkt fint. Rent praktiskt så skulle jag även kunna trycka in ett stort skrivbord utan att det skulle bli trångt. Problemet är att charmen och mysfaktorn i sovrummet försvinner, vilket i sint ur, för att återkoppla till mitt tidigare resonemang, inte skulle vara frågan om man inte var ensam.
Jag tänker ofta på de personer som sa att det är bra att bo ensam innan man flyttar ihop med någon. Kanske skulle man uppskattat tillvaron och närvaron av sin käraste mycket mer än man kanske gjorde. Kanske skulle man se saker annorlunda och agera därefter; jag vet ej och jag tror ej heller att man bara kan se det från det perspektivet, men det är absolut något jag sitter och funderar och filosofierar på.
Kan man med de erfarenheter man samlar på sig genom åren, förbereda sig för att optimera tillvaron i varandras liv?
Jag kan inte svara för andra än mig själv... Men som jag sa häromdagen; jag vet vad du menar... Jag brukade känna så, förr... Det hade inte så mycket att göra med huruvida man har vänner, familj etc. Man kan känna sig ensam i en hel gemenskap av vänner man älskar. Tyvärr. Som sagt; egentligen, precis som någon påpekade för dig; man är ju inte ensam. Men trots det finns känslan där. Det är skillnad på att välja att vara ensam och ofrivillig ensamhet. Du längtar efter någon att dela allt med; erfarenheter, nöjen, lycka, sorg. Någon mer än bara en vän. Och det gör vi väl mer eller mindre alla? Fast jag är inte säker på att alla vet om det helt enkelt... Men, hur tröstlöst det än låter; jag är ändå helt hundra på att just du kommer att finna det! För att du är en fantastisk person Richard. Snälla, glöm inte det. Och ifrågasätt aldrig din egen betydelse!
ENSAM e STARKAST, HAHAHA! ;)
