richardmora

Nu var det tre dagar sedan jag uppdaterade min blogg. Vet inte varför, men det står still eller så tror jag att ni kanske tröttnar på att jag mår som jag mår. Visserligen handlade mitt förra inlägg om "upprymdhet", men det försvann måndag morgon då jag satte min fot på jobbet. Det är som att kliva in i en annan zon. Jag känner mig sviken. Det var inte detta som fick mig att lämna Tyskland. Det är inte denna tjänst som jag skrev på. Det var en helt ny tjänst som jag tillsammans med mitt team skulle forma. Det fanns inga ordentliga rapporter dvs med min analytiska och excel kunskaper skulle jag börja utforma nya analyser som skulle hjälpa våra KAM:ar. När jag tittar på facit, kan jag med handen på hjärtat säga att jag har förbättrat och förenklat befintliga rapporter. Visst, jag har även utvecklat några få rapporter men i mina ögon aldeles för banalt. Jag har lärt mina kollegor en hel del hur excel kan vara ett avgörande verktyg i vårat dagliga arbete. Detta är något som kommer per automatik, att man vill dela med sig av sin kunskap till de man jobbar med. Men åter tillbaka till rapporterna som skulle utveklas: Dessa rapporter ska göras BARA för att huvudkontoret kräver detta, inte för att vara till hjälp. Och detta är saker jag kan inte skriva under på. Jag kommer aldrig fejka rapporter som inte gagnar det jag jobbar med och för.
En annan sak är att man inte riktigt kan prata med någon på jobbet om det. Alla märker bara att jag inte mår riktigt bra. Har endå anförtrott två personer, vilket jag tycker är oundvikligt. Man måste ha någon på jobbet som man kan ventilera med annars blir man kvävd. Och just nu är jag kvävd. Tur i oturen är att en av dessa känner samma ruttna känsla som jag gör.

För att återkoppla till ett resonemang, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, så är livet alltid ett ying och yang. Man måste bara hitta dessa korn. I måndags fick jag mitt första riktiga erkännande, högt uttalat, öga för öga av David. Han sa nämligen att jag är alldeles för bra och för värdefull för att jag ska slösa bort min tid på ett ftg som inte drar nytta av min speciella kunskaper. Han har aldrig sagt något så konkret. Det värmde iaf. Jag vet att jag är bra och jag har fått erkännade vart jag än har jobbat men på något sätt värmde detta extra mycket. 

Tydligen när jag väl börjar skriva så fattas det ingen inspiration. Det finns en hel del som ligger och bubblar under ytan. Jag måste bara försöka sätta ord på dessa.