Bekännelse

Måste få erkänna att jag mår riktigt dåligt just nu. Av en mängd olika anledningar. Inte nog med att jag har problem med jobbet så mår jag just nu inte bra. Det går väl hand i hand antar jag. Det är svårt att sätta ord på vad som riktigt är fel. Många som känner mig, även mina närmaste vänner, har nog bilden av en person som mår bra, får alla att skratta och må bra, dryg, ironiskt men alltid med glimten i ögat.

Frågan är om denna person är min ena hälft. Min andra hälft mår tror jag tyvärr inte så bra. Och jag tror att jag själv förstärker det hela med att inte vara mig själv. För jag är inte mig själv till 100%! Den andra sidan vill jag inte att att folk ser hos mig. Sidan där jag inte mår bra. Där jag gråter för att jag inte mår bra. Där jag är ledsen och nedstämd. Det har gått så långt att jag nästan vid varje film börjar gråta.
Jag har inget svar varför jag inte vågar vara den jag vill. Kanske för att jag alltid kan hjälpa och lyssna när andra har problem, men att jag själv inte vill bli sedd som svag. Jag vet ej, men nu är det iaf sagt. Jag mår inte bra. Speciellt när jag har stora problem på jobbet.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Min kære ven, det er jeg rigtig ked af at læse. Glem nu ikke dig selv og tag dig nu ikke af jobbet og lad det for gud skyld ikke køre dig ned. Det er jo slet ikke meningen. Husk på en ej ok måske to ting! Der er faktisk nogle som ser frem til at du kommer tilbage på job og forglem ej at du er dygtig til det du gør.



Jeg ved at Dk tycker du er best og at de længtes efter at du er tilbage. Don't let it breack you down. Vi alle har skitige dage! Men lad dig ikke være ledsen. Buy the end of the day it is just a job. Sender dig varme get well tanker og ser frem til at du snart er tilbage! Schalfen sie gut! Krammis!

2009-03-16 @ 22:50:02
Postat av: Richard

Kan bara säga tack och att du har ett varmt hjärta. Det är härligt att ha dig som kollega.

2009-03-16 @ 23:46:14
Postat av: annchan

Du vet att jag känner igen mig en del... vet att det är tufft men jag känner mig bättre så det finns hopp... så jobbigt bara att man känner sig så maktlös för det bara kommer, man kan inte styra över det!



Tänker på dig. kram

2009-03-19 @ 13:08:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0