richardmora

Filmer som berör är något som jag inte kan få nog av. Eller egentligen behöver det inte vara filmer. Så länge jag kan relatera till händelserna, kommer jag alltid kunna leva mig in i situationen. Och saken är ju denna: Man tror att upplever det exakt likadant som de "drabbade" gör.  Som exempel kan jag ta idrottsliga framgångar och misslyckanden. Har varit med om både och. Aldrig på den nivån som man får se på OS eller VM, men det är i sammanhanget helt oviktigt.

 Att vinna Gothia Cup, världens största ungdomstunering i fotboll, var för mig min stora dröm när jag var liten. Det var det man gick och väntade på från första träningspasset en kall November kväll. Cirka 210 träningspass senare har man äntligen nått till avspark. Sex dagar senare stod man för fjärde året i rad i en semifinal för ett fullsatt Heden. Och för fjärde året i rad stod det lika efter ordinarie tid och förlängning. Ännu en straffläggning skulle till för att ta fram andra laget som skulle spela finalen på Nya Ullevi. För fjärde året i rad, var jag inte den som får skrika ut sin glädje utan ännu en gång hade jag/vi förlorat.

Det var sista året jag fick spela den tuneringen och det är än idag smärtsamt att blicka tillbaka. Det är som att smärtan och besvikelsen helt plötsligt är tillbaka såsom då.

För att ge ett till exempel. Filmen "PS I love you" går ju att tolka på så många olika sätt. Det är det som är så otroligt vackert med det hela. Jag har som tur är aldrig förlorat någon jag älskat, i den mening att personen dör, däremot har jag verkligen förlorat någon jag älskat. Och den smärtan är för mig tillräckligt hård. Filmen "PS I love you" är lika smärtsam som fin, vacker och underbar.  Man gråter både av lycka och av sorg.

Detsamma gäller filmen, jag precis har sätt i väntan på att flyga hem från Berlin, "Seven Pounds". Jag har verkligen inte upplevt något av det som händer i filmen men den berör på ett helt exeptionellt sätt ändå. En annans sorg och olycka är en annans lycka, glädje och sorg.  Det fina med det hela är att man inte behöver ha upplevt detta. Så länge man kan känna, tycka och älska kommer man, tror jag, att beröras på ett eller annat sätt.